Ingmar Bergman och den lekfulla skriften

Ingmar Bergmans arkiv på Filmhuset i Stockholm innehåller utkast, anteckningar, brev och manuskript från 1930-tal till 2000-tal. Ur detta rika material har filmvetaren Anna Sofia Rossholm lyft fram arbetsböcker och manus som visar både spänningen mellan skrift och bild i Bergmans filmskapande och betydelsen av handskriften som medium och materialitet. Skrivprocessen är lekfull i flera bemärkelser: den innehåller lekar med författarjagets identitet men också med fiktiva nivåer i manus. Den mörke och kontrollerande "demonregissören" som skapar av tvång är kanske inte i första hand känd för sin lekfullhet, och just därför är det intressant att se lekens centrala roll i skrivandet. Leken syns i det spontana och dagboksmässiga i skrivandet, men också i det färdiga resultatet: i filmmanusens förskjutningar mellan karaktärer, berättare och författarjag, i glidningar mellan fiktionen och verkligheten utanför som ibland tränger sig på. Dessa förskjutningar ger också form åt Bergmans arv, åt konstnärer, regissörer och författare som skriver vidare på hans alster. Anna Sofia Rossholm är lektor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hon disputerade 2006 på en avhandling om övergången från stumfilm till ljudfilm i europeisk film och har under senare år publicerat artiklar i svenska och internationella tidskrifter och antologier om bland annat filmmanus, filmpedagogik och ekokritik.