Idioten

Den vänliga och naiva epileptikern Furst Mysjkin återvänder med tåget till Sankt Petersburg efter en lång kurvistelse i Schweiz – utan många rubler i fickan, men med hopp om ett stort arv efter sin avlidna välgörare. På tåget börjar fursten prata med en man, som visar honom en bild på den vackra femme fatale Nastasia Filippovna. Denna händelse samt mötet med familjen Jepantjin, som är avlägsna släktingar till fursten, förseglar Mysjkins öde och gör så att han snabbt dras in i både romantiska och ekonomiska intriger, som visar sig ha katastrofala följder. Furst Mysjkins osjälviskhet står i skarp kontrast till de andra karaktärernas självupptagenhet och Dostojevskij har, genom sin huvudkaraktär, försökt att skildra en Kristus-liknande människas möte med en korrupt värld, där uppriktig godhet och omsorg för andra människor betraktas som idioti och vansinne.
”Dostojevskijs berättelse om Idioten är inte bara en stor roman, men en av de bittraste tragedierna som har skrivits, en tragedi som består av att också den oskyldiga är skyldig och att han är skyldig just precis på grund av sin uppriktighet.” – Knud Hansen, Dostojevskij